Sitter här och äter lite yoghurt och ska snart gå till tåget för att åka till älsklingen. Det känns lite bättre nu efter att vi verkligen pratat ut igår, hoppas det känns bättre me när jag kommer dit i dag..
Ha det så bra vänner, så hörs vi!
kramar
Tänk vad några centimeter på längden och lite uppklippt etapper
vid ansiktet kan göra! Känner mej som en ny person 
Härligt!
Precis vad jag behövde nu
Först och främst tack Hanna för din stöttande kommentar på gårdagens inlägg, hjälpte jättemycket!
Vi pratade idag och jag ska åka dit i morgon och se hur det känns. Jag tror, nu efter att ha tänkt över det, precis som Hanna att det kan bero på att vi saknar varandra att det blir sånthär onödigt tjafs när vi e ifrån varandra. Hoppas verkligen att så är fallet, för jag vill att det ska funka mellan oss.. Har aldrig träffat nån som passat mej så bra och som e så underbar som han är för det mesta.
Jag ska göra allt jag kan för att lämna detta bakom mig och gå vidare, och hoppas han hjälper mej att göra detta..
Nu ska jag snart iväg och klippa mig. Oroa er inte haha, bara
topparna
puss och kram
Jag skickar ett sms för att ordna upp detta och får ett svar som e kallt och okänsligt. Han säger att jag e krävande och att allt känns jobbigt.
Jag blev helt kall i kroppen. Allt jag vill är att vi ska komma närmare varandra, att vår kärlek ska bli djupare. Hur är det krävande??
Det här känns bara jobbigare för varje sekund.. Jag tvivlar mer och mer.. Men säger jag det till honom så kommer han säga att vi ska skita i allt eller nåt sånt.. Herregud vad ska jag göra? Igår va allt så superbra och så.. Men idag vet jag inte hur detta ska sluta.. Känner mej så ensam och ledsen.. Varför blir det alltid såhär?
Allt va ju så bra, så underbart.. Och vi va så lyckliga för steget vi skulle ta nu och jag kände mej säker att jag ville detta.
Nyss pratade vi som vanligt, och jag frågar dej om vi inte skulle kunna sätta oss ner och verkligen berätta vad vi känner för varandra, våra djupaste tankar osv. Och du blir arg, anklagar mej för att bara vilja ha mer och att det du säger inte duger. Jag menade ju inte så, tycker det e underbart att vi ibland säger nåt litet eller jag älskar dej eller så. Jag menade bara att jag ville veta vad du tänker om oss. Du säger att jag borde veta det. Hur skulle jag kunna veta??
Ville bara att vi skulle öppna oss mer för varandra, att vi skulle komma närmare varandra.. Men istället blev det tvärtom.
Förstår du inte att jag blir osäker när du gör såhär? Jag börjar tänka igen om det verkligen e rätt, vi e ju så olika.. Du behöver inte så mycket kärlek i form av ord och sånt medan jag behöver massor. Vi har försökt hitta en mellanväg, men ibland behöver jag lite mer. När jag känner mej lite sårbar, då ber jag dej att säga nåt och då blir du arg..
Fan också! Jag blir så jävla osäker nu.
Prenumerera på denna blogg
